jag önskar jag vore en sån som inte tänker alls
"Var inte rädd," mumlade jag. "Vi hör ihop."
Jag överväldigades plötsligt av sanningen i mina egna ord,
Det här ögonblicket var så perfekt, så rätt.
Han lade armarna om mig och höll mig intill sig...
Det kändes som om varenda nervtråd i min kropp sprakade och glödde.
"För alltid." instämde han.
Kommentarer
Trackback
