jag önskar jag vore en sån som inte tänker alls

"Var inte rädd," mumlade jag. "Vi hör ihop."

Jag överväldigades plötsligt av sanningen i mina egna ord,

Det här ögonblicket var så perfekt, så rätt.

Han lade armarna om mig och höll mig intill sig... 

Det kändes som om varenda nervtråd i min kropp sprakade och glödde.

"För alltid." instämde han.