vi sover alltid för länge, får inte till det
vi känner inte igen oss i skyltfönstrens spegelbilder, vi hittar inget som passar
vi måste ha de finaste kläderna och de starkaste männen
och händer som aldrig släpper våra
vi känner oss tomma och nätterna ligger tunga, så tunga på våra axlar
hoppet som en gång fanns, finns inte kvar
och ännu en natt är bortkastad
vi har letat och letat i stans mörkaste hörn
efter ögon som intresserar oss men har inte hittat nåt
det har ju aldrig funkat, men vi vill inte fatta
vi låter oss drivas genom stadens klubbar av främmande händer, och vi blir aldrig mätta
sedan vaknar vi upp hos människor vi inte känner, istället för hos dem som vi aldrig trodde vi skulle lämna