"Man kan ju inte be om saker när man är så rädd som hon är för att bli lämnad. När rädslan för det gör att ingen får komma nära. Då måste hon springa och gömma sig, byta värld, mota bort den där varma känslan, innan den hinner lämna henne. Något kan byggas upp under flera år, men på en sekund kan det tas ifrån en. Som om det aldrig har hänt. Att se rakt in i någons ögon och tillåta den personen att se ens tvivel, ens mörker, all skit, allt det där fula, trasiga och pinsamma. Om det är kärlek tänker jag aldrig be om eller längta efter det. Det är klart att det någonstans finns en längtan, men det är fan inte värt det om allt sen försvinner."